Fåglar

Fåglar

Höns:

 

Vi har Hedemorahöns och Dvärgkochin, två ganska olika raser både till utseende och sätt.

''

Hedemora höns är en gammal svensk ras som inte skyr dåligt väder, är tuffa i personligheten, riktiga självständiga karaktärer allihop.

 

Dvärgkochinen är lite känsligare för kyla, håller sig ihop är mjuka till sättet och väääääldigt ruv-villiga.

 

Båda raser har en uppsjö av färger och är fina på sitt sätt.

Samtliga hönor och tuppar har namn och dessa hittar ni på dörren in till hönshuset.

 

Bland det roligaste jag vet är att sitta och iakta en flock hönor med tillhörande tuppar, de är så socialt komplexa att det är som att se ett avsnitt av Rederiet eller liknande såpa.

 

Drama, svartsjuka, svek..allt händer i en hönsflock. Speciellt tupparna ser till att hamna i tveksamma försvarsbara sitsar när de har en fru för mycket och detta upptäcks av fru nr 1, att sitta bredvid tuppen på sittpinnen är det alla hönor vill och prestigen är stor för den utvalda. Men lyckan är inte alltid långvarig då våra tuppar byter favorithönor lite hejvilt. Ja, ni förstår ju dramatiken.

 

Just nu är det svajigt mellan Pål och Maj-Britt efter ett helt års förhållande (nästan) utan vänsterprassel från Påls sida, tror de har 1-års kris. Extremt underhållande.

Gässen.

 

Vi har 4 gäss. En svensk lantgås och 3 Italienska lantgäss.

 

Butter, Surer, Bråka och Katastrof.

 

Tycker namnen ger en ganska bra beskrivning.

 

Nypa folk i rumpan är deras gemensamma intresse och därav går de på hage sommartid, gäss är ett betande djur så trivs bra i gräshagar med tillgång till ett litet badkar eller liknande.

 

De är väldigt vackra att se på, lägger fantastiskt fina ägg men är somsagt lite väl glada i folks rumpor ibland.

Ankorna:

 

Här på gården huserar 5 myskankor. Svensk Myskanka om man ska vara korrekt.

 

De är tystlåtna, envisa, väldigt snälla och små bajsmaskiner.

Och så tar de varenda mördarsnigel inom tomtgränsen!

Mycket tacksamt.

 

Ankorna är roliga filurer och har stenkoll på allt som händer på gården. De iaktar, följer efter, håller koll. Man kan stå i godan ro och diska, känna sig iaktagen och se en arme ankor utanför fönstret som står blixtstilla och glor. They will find you. Mycket nyfikna!

 

Agnes och Moira är våra "gammelankor" som vi haft i flera år, speciellt Agnes är väldigt tam och mysig, sitter gärna i Andrews knä och knaprar på en brödbit.

 

Vår hane, (eller drake som det heter) Mr. Jock är inte traditionellt vacker om man säger så men väger upp med ett hjärta av guld.

 

Sedan har vi Lill-Stina, en nätt pigg unganka och hennes syster Mary. Ett underbart gäng som brukar bli storfavoriter hos besökarna.

 

Äggen är för övrigt oslagbara att baka på så gillar ni våra bullar så vet ni hemligheten.

Förr på landet föredrog man att baka på ankägg över hönsägg men sen föll ankäggen i glömska, tyvärr. Utom här förstås!

Vaktlarna

 

Lilla Tripp och Trull kilar runt i sina små gångar av hö de ordnat i sin bur.

 

Det här är de enda djuret på gården som verkar trivas bättre desto mindre de bor.

 

De är markbundna och skygga av naturen och har inga som helst planer på att bli kompisar med oss. Att pila runt bland snåren och bygga gångar (eller hö i vårat fall) verkar vara intresse nr 1.

 

Vaktlar är den minsta fågeln i hönssläktet men lägger helt klart de finaste äggen, något lilla Tripp är bra på. 1 ägg om dagen bjuder hon på.

 

Hör ni ett underligt ljud i ladugården är det antagligen Trull som sjunger ut sin "jag är dösnygg" sång till Tripp.

 

En vakteltupps läte är bland det underligaste jag hört. Lyssna nästa gång ni är här!