Får

Får

Fåren.

 

Vi har 9 tackor och 2 baggar.

2 av tackorna och en bagge är Gutefår, resten Värmlandsfår.

 

Båda är gamla svenska raser som använts både för ullen och köttet men bara Värmlandsfåren är en "Allmogeras".

Vi låter våra leva ett så naturligt liv som möjligt så de går ute året runt på en stor hage på 2 ha (med en lösdrift att gå in i vid dåligt väder) Det är bara i lamningstider som vi flyttar in damerna så vi har koll på att allt går bra för både tackor och lammen.

Det här är en brokig skara personligheter minst sagt.

 

Från ex napplammet Emil-Ralf som är den fjuttigaste lille bagge vi någonsin skådat, han har heller inte helt släppt tanken på Andrew som pappa och dyker upp som gubben i lådan utanför huset då och då, mest för att få lite kli bakom örat, sen knatar han med Andrew hem till hagem igen. Emil-Ralf kommer kastreras och behållas, han är väldigt speciell för hela familjen.

 

Sen har vi den "riktige" baggen Birk som är en ståtlig pjäs.

Stor och vacker, och han vet det. Tackornas dröm och deras Mr.Darcy.

Trevlig att ha att göra med också. Inga tendenser att skicka oss på ofrivillig flygtur, till skillnad mot den tidigare baggen.

Vi har Astrid, en klok och vacker tacka, exemplarisk mamma och enkel att hantera. Står gärna med sänkt huvud och låter sig nöjt klias på.

 

Systrarna och årslammen (alltså födda i våras) Akleja och Tuvstarr, blyga och väldigt, väldigt fina i färgerna.

Fåren missar man inte verkensig man vill eller inte, får du ögonkontakt är det kört, då bräks det hysteriskt från alla håll och kanter i hagen. Man kan ju eventuellt ha mat med sig och mat är något som får är besatta av. Sen blir det bräkfest i 5 minuter för att klinga av tills nästa person ger nån av fåren en blick, då är dom på't igen.

 

Tysta är dem inte.